Zoom! – italienska designdelikatesser på Vandalorum

Franco Albini, Sessel Fiorenza, 1952 för Arflex. Foto: Aldo Ballo + Marirosa Toscani Ballo, Milano 1991.
Franco Albini, Sessel Fiorenza, 1952 för Arflex. Foto: Aldo Ballo + Marirosa Toscani Ballo, Milano

Vill man se riktigt bra italiensk design i vinter, ska man åka till Småland. Det låter kanske märkligt, men just nu är det i ett par röda lador utanför Värnamo som landets vassaste designutställning visas. Utkastat bredvid E4:an, där drygt en miljon bilar varje månad susar förbi, ligger sedan i våras Vandalorum. Tjugofem år har gått sedan möbelkungen Sven Lundh, tidigare vd för Källemo och en gång intendent för Smålands konstarkiv, först tog initiativet till satsningen. Sedan dess har rykten florerat, konkursen hotat, världsnamn dykt upp och hoppat av. Under tiden har lokala motorer stadigt arbetat för att förankra det hittills huvudsakligen privat finansierade centret i ett småländskt näringsliv.

Processen bakom Vandalorums tillkomst utgör en snårig historia. Tidigt knöts den fritänkande museimannen Pontus Hultén till projektet. Med sina erfarenheter från chefsåren vid Moderna Museet i Stockholm och Centre Pompidou i Paris satte han snabbt det egenhändigt uppfunna namnet Vandalorum på den svenska konstkartan. Men med en kostsam pilotutställning om vandalernas historia – vilken han envist sökte härleda till just Värnamo – drev han närapå projektet i sank. Den utlovade Hulténska samlingen gick till Moderna museet i Stockholm, och istället var det skånske Sune Nordgren som på sitt karaktäristiska entreprenörsvis förverkligade visionen. Nu står så äntligen de resliga byggnaderna, ritade av den internationelle stjärnarkitekten Renzo Piano, på plats. Här ryms förutom den egna utställningsverksamheten, Smålands konstarkivs utställningar och samlingar, restaurang, museishop och ett samarbete med Linnéuniversitetets designutbildning på mastersnivå. Etapp ett av det smått osannolika projektet är i hamn, och Småland – kanske rentav södra Sverige – har fått ett självklart centrum för konst och design.

På sexhundra generösa kvadratmeter presenteras under december och januari ”Zoom”, en vällustig exposé med den italienska designhistoriens troféer, producerad av Vitra Design Museum i Schweiz. Utställningen är ett veritabelt gottebord för varje designfantast. Tidsmässigt sträcker den sig från 1950-talets tidiga glansepok över 1960- och 70-talens utopiska möbellandskap, uppblåsbara stolar och blankröda skrivmaskiner till 1980-talets Memphis-grupp.

Archizoom, "Safari" för Poltronova, 1968
Archizoom, "Safari" för Poltronova, 1968

Här kan man följa det italienska designunder, som med bas i Milano växte fram under efterkrigstiden. Nyckeln till framgång låg i metoden att i den tyska modernistiska Bauhausskolans anda koppla samman konst, arkitektur och konsthantverk med teknologi och industri. På 1960-talet drevs symbiosen mellan design och industri steget längre, när stjärnskott som Vico Magistretti och Joe Colombo experimenterade med tidens nya, billiga plast- och vinylmaterial. I Värnamo finns klassiker som Gaetano Pesces turkoslysande UP, en rundad sittpuff/fåtölj tillverkade av ett enda stycke skumplast och som i tidens rationaliserade anda transporterades komprimerad till en tiondel av sin normala storlek. Saccosäcken, fylld med plastkulor, och tillverkad av Zanotta, blev en fluga som över en natt nådde också våra nordliga breddgrader.

Men utställningens tveklösa huvudnummer utgörs av det zebrarandiga sofflandskapet Safari, ritat 1968 av Archizoom. Till skillnad från Memphisgruppens senare och mer sönderkramade postmodernism framstår den snudd på lika uppseendeväckande idag, med sin utstrålning av sensuell glamour och traditionsrevolt. För lika mycket som objekten, är det idéerna som fascinerar, introduktionen av ett nytt och flexibelt sätt att leva, umgås och bo. Det tar utställningen fasta på, genom att visa hur designen presenterades i publikationer och utställningar. En väsentlig roll spelar fotograferna Aldo och Marirosa Ballos arbete. Genom deras studio i Milano passerade de flesta designnyheter, för att sedan i raffinerade bildreportage dyka upp i tidskrifter som Interni, Abitare, Casa Vogue och Domus.

Det här är en riktigt flott utställning som ger mersmak. Men efter årets designsatsningar – invigde gjorde ”Cykeln som idé och design” – går nästa år främst i konstens tecken. Först ut i februari är 100-års jubilerande Max Walter Svanberg. Jag hoppas att Vandalorum framöver finner ett bra sätt att hantera sitt rätt ovanliga, och just därför intressanta, dubbla fokus. Idealet vore att konst och design inte bara byts av utan också möts i stimulerande konfrontation.

Carolina Söderholm

”Zoom – italiensk design”, visas på Vandalorum, Värnamo, t o m 22.1.2012

”Skimrande bildpoesi”, med Max Walter Svanberg, öppnar den 4.2.2012

Publicerad i Sydsvenska Dagbladet 16.1.2011

This entry was posted in form och design, kritik och journalistik. Bookmark the permalink.

Lämna ett svar