Det duger inte, Helsingborg

Firandet av Dunkers 10-årsjubileum har precis avslutats. I tio dagar lyste kulturhuset som en gnistrande diamant vid Öresunds strand, myllrande av liv. I ett större perspektiv framstår hyllningen som ett tomtebloss – sprakande men kort – gentemot den kräftgång Dunkers hamnat i. De senaste fem åren har präglats av chefsbyten, drastiskt nedskurna anslag och sjunkande publiksiffror. I vintras nåddes botten. Nytillträdda chefen Katti Hoflin tvingades ställa in vårens planerade utställning med konstnären Kirsten Justesen – ett av det danska konstlivets tyngsta namn. Inte bara ett avtalsbrott, utan även skandal. Kvar stod Justesen med omfattande förberedelser och kostnader. Istället nödinkallades en grupp unga konstnärer som för en skamlöst låg ersättning lyckades rädda den Dunkerska konstvåren med utställningen ”Ung passion”.

Dunkers kulturhus, Foto: Ole Jais/Bildbanken Kärnan Helsingborg
Dunkers kulturhus, Foto: Ole Jais/Bildbanken Kärnan Helsingborg

Hur kunde detta hända? När Dunkers öppnade för tio år sedan framstod allt som möjligt. Det ståtliga kulturpalatset, ritat av danske Kim Utzon, var en donation på 330 miljoner kronor från de Dunkerska fonderna. Utan ett öre fick Helsingborg ett kulturhus som skulle sätta staden på den nationella och internationella kartan, med konst, musik, teater och barnverksamhet, stadshistoria och kulturskola. Utställningsbudgeten var generös. Nu gjordes magnifika och spektakulära satsningar. Uppmärksammade konstnärer som Andrea Fraser, bröderna Jake och Dinos Chapman, och svenske Torsten Andersson drog långväga publik. Men de sprittande glädjeåren slutade i moll. Lagom till 5-årsjubileet, sparkades chefen Niels Righolt.

I en essä i Helsingborgs Dagblad, fängslande som en thriller, gräver konstkritikern Dan Jönsson i den dunkerska historien. Undersökningar hade visat på ett vagt missnöje hos stadens invånare, som tjänstemän och politiker snabbt tog fasta på. Resultatet blev en hårdare lokal tygling av verksamheten, och dess konstnärliga profil sköts i sank. Idag framstår de första fem årens publiksiffror som önsketal: något för Lunds kulturpolitiker att hålla i minnet när man nu klåfingrigt skärper greppet om stadens konsthall. Mot Lunds konsthalls publik på cirka 65 000 under 2011, kan ställas att Dunkers under årets första nio månader endast hade cirka 13 000 betalande besökare. Och då har Lunds konsthall betydligt mindre budget.

Vad är problemet? Höga entrépriser, brist på förtroende från förvaltning och politiker, en dyr och svårarbetad huskoloss, missriktade besparingskrav – allt detta i en kommun som skryter med att satsa nästmest på kultur i landet. Det duger inte, Helsingborg! Nu krävs kraftsamling och kontinuitet. Fyll Dunkers med det djärva och fylliga innehåll huset byggdes för, och slopa entréavgiften – först då får man valuta för skattekronorna. Ge folket fri tillgång till sitt kulturhus, och gör det inte bara till stadens utan hela Öresundsregionens stolta angelägenhet.

Carolina Söderholm

Publicerad i Sydsvenska Dagbladet 21 maj 2012

This entry was posted in konst, kritik och journalistik. Bookmark the permalink.

Comments are closed.