Provokationens documenta

"Disabled Theatre", Jérôme Bel och Theater HORA, Kaskade Cinema. Foto: Anders Sune Berg
"Disabled Theatre", Jérôme Bel och Theater HORA, Kaskade Cinema. Foto: Anders Sune Berg

Ganska omedelbart spred sig rykten om franske koreografen Jerôme Bels performance ”Disabled Theatre” som visades på 1950-talsbiografen Kaskade Cinema i Kassel. Medan somliga höjde verket till skyarna, fann andra det så moraliskt förkastligt att de lämnade salongen. På scen stod schweiziska teatergruppen HORA. Vari låg provokationen? Samtliga skådespelare hade någon form av mentalt funktionshinder. Blev det därmed skamligt att i Documentas intellektuellt prestigefyllda kontext se dem uppträda, och reflektera kring sitt deltagande och sitt handikapp? Jag tror inte någon i publiken undgick att fundera över normer och maktstrukturer. Får man lov att göra konst på dessa människors ”bekostnad”? Ja, skulle jag säga. Istället för att dra fördel av deras utsatthet låter Bel oss se dem som agerande subjekt. Istället för att osynliggöra genom politisk korrekthet – ett faktiskt möte som både problematiserar och berikar.

Carolina Söderholm

Publicerad i Sydsvenska Dagbladet, 1 juli 2012

This entry was posted in konst, kritik och journalistik. Bookmark the permalink.

Lämna ett svar